Jag hyrde ut ett rum till en invandrare från Kuwait. Mannen var transvestit.
Han hade befunnit sig i Sverige i ett år men inte lärt sig någon Svenska under den tiden - och hans engelska språkkunskaper var också bristfälliga.
Jag har ingenting emot någon sexuell läggning. Om jag hade haft det så hade jag naturligtvis inte hyrt ut bostaden till vederbörande.
Något jag reagerade över var att trots att hans svensk/engelska ordförråd var bristande så hade han endå lyckats övertyga svensk sjukvård om att Svenska skattebetalare skulle finansiera ett könsbyte å hans vägnar. Han hade nyligen kommit igång med hormonbehandlingen.
Han hade alltså flytt från Kuwait för att komma till Sverige som han kallade paradiset. Men Kuwait är inte ett krigsdrabbat land så vitt jag förstår. Trots detta hade han alltså erhållit svenskt medborgarskap och ett löfte om könsbytesoperation på skattebetalarnas bekostnad.
Han bodde hos mig i en veckas tid. Under denna vecka åt han av min mat och surfade ihärdigt på min bekostnad.
Han sprang omkring i huset i nylonstrumpor och en kort klänning som nådde straxt nedanför pungkulorna. En mycket självupptagen man. Från morgonen när han vaknade tills han gick och la sig igen kretsade allt kring hans sexualitet.
Jag försökte förklara att han befann sig i de norrländska skogarna och inte i nån glamourös club-miljö i New York.
Hans fåfänga och självcentrering gjorde det omöjligt för mig att behålla honom i huset. Språkförbistringarna eller om det i själva verket var ett totalt ointresse av någon annan än honom själv - resulterade i att han höll på att bränna ner huset vid ett flertal tillfällen. Jag sa åt honom att låta bli kakelugn och vedspis - men han tog ingen hänsyn till detta. Och det blev stopp i avloppet i såväl kök som badrum. Han lyckades på några dagar med sånt som jag inte lyckats med under de 11 år jag ägt huset.
Han var som en tre-årig liten flicka. Troligtvis så har inte kvinnor så hög status i Kuwait för det verkade som att han fått för sig att i och med att han nu skulle bli kvinna så skulle han stänga av hjärnans alla funktioner.
Det gick helt enkelt inte att ha honom i möblerade rum utan risk för höga kostnader för att behöva anlita rörmokare eller kanske rentutav bli hemlös med ett nerbrunnet hus. Och att han dessutom ansåg att jag skulle försörja honom - var inte OK. Han uppbar ersättning från arbetsförmedlingen/skattebetalarna och med denna ersättning frekventerade han Östersunds krogvärld och sen skulle jag ta hand om honom.
Jag körde honom alltså till kommunens socialtjänst och sa åt dem att jag hade gjort mitt för mångkulturen.
Jag tror det finns anledning att se över Svensk gränssättning på flera nivåer. Någonstans måste gränsen - för vad skattebetalarna ska behöva finansiera - dras. Att behålla, eller ändra det kön man föddes i kan inte anses vara ett dilemma som ska ligga på Svenska skattebetalares bord och ligga Skattebetalarna till last.
Jag ifrågasätter; ska ett könsbyte verkligen vara en kostnad för skattebetalare? Ska svenska skattebetalare verkligen finansiera ett könsbyte på en person som dessutom kommit från ett ICKE krigsdrabbat land?
Svensk sjukvård anser tydligen det. Inte underligt att han kallade Sverige för paradiset.
Deborah Englund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar