Spelet bakom den politiska kulissen

Sverige kan beskrivas som ett politiskt splittrat samhälle. Till exempel kan vi se hur man inte på förhand kan säga vad ditt val slutligen kommer att leda till i politiska sammahang. Låt mig förklara. 

Under de senaste åren har vi inom svensk politik fått vänja oss vid att partierna efter ett val kan gå ihop i "oheliga allianser" vilket i slutänden leder till att en röst på till exempel ett historiskt sett socialistiskt parti - leder till borgerlig politik. Så var fallet vid det senaste valet 2018 när socialdemokraterna ingick allians med Centerpartisterna och efter det fullföljt Centerns 73-punktsprogram av diverse krav som Annie Lööf ställde för att Stefan Löfven skulle få sitta kvar som statsminister. I praktiken har det inneburit att Stefan Löfven har drivit borgerlig politik.
Varför är detta intressant? Därför att ingen vet riktigt säkert vad som är höger eller vänster, upp eller ner.

Jag tror detta är en medveten strategi från politiskt håll. Som medborgare har man förlorat sin röst och det spelar i praktiken ingen roll vad man röstar på vid valet så kommer politikerna att genomdriva sin egen plan.
Detta förhållningssätt har färjat av sig på hela samhället. Politiker styr landet som de vill eller rättare sagt - som "näringslivet" vill. Så har det alltid varit även om man gärna velat inbilla befolkningen något annat och ge dem illusionen att deras röster har betydelse.
Enligt lag så ska "All offentlig makt utgå från folket" vilket finns statsfäst i regeringsformens första paragraf. Men det är en illusion vilket blivit allt tydligare under de senaste 15 åren.

Tittar man på historien så kan man förstå det politiska spelet bättre.
Låt oss backa till år 1915.

Vad få känner till är att tobaken och snuset byggde landet till stor del.

Snusfabriker – en lukrativ och stormig industri

Från 1600-talet och fram till år 1915 fanns det en snusfabrik i varenda svenskt samhälle och ofta drevs dem under namnet på tillverkaren och de små företagen kunde rätt och slätt heta: Anders Ahlberg, Lars Andersson eller A Bergman. Ibland talade man om ”obetydlig snustillverkning” och i regel försvann både tillverkningen och recepten när ägaren av olika anledningar la ner verksamheten - eller dog. Snustillverkningen på orten försåg med snus till husbehov.

Snuset var dock en guldgruva den saken var klar. Även om snusandet pågick bland allmogen så ägnade man sig åt snus i olika former inom alla samhällsklasser och snus var därmed en oerhört lukrativ industri. Det är detta som gör att konspirationsteoretikern anar morgonluft för sina vilda teorier. När man tittar bakåt i tiden urskiljer sig en intressant röd tråd. Faktum är att den konspiratoriskt lagde kan skönja en bakgrund kantad av dramatik; maktspel, intriger och ond bråd död.

Tobaksmonopol

Monopol rörande tobaksbaserade produkter och snus har funnits sedan snuset introducerades i Sverige under den första hälften av 1600-talet. På den tiden var det ett privilegiebrev från sittande kunglighet som säkrade ensamrätten och tobaksmonopolet.

Det första monopolet utfärdades av drottning Kristinas förmyndarregering. Ensamrätten gick till Söderkompaniet. Drottning Kristina var själv bara 14 år när papperen undertecknades. Hon kom dock sedermera att, som vuxen, att upplösa detta monopol då hon inte ansåg att monopolet var befogat. Söderkompaniet gick inte heller så bra eftersom man hade stor konkurrens från den omfattande smugglingen. Man kan lätt föreställa sig hur tobakshandeln bedrevs land och rike runt med regalskepp och galärer.

När monopolet avskaffades anlades några av de första tobaksodlingarna på svensk mark. Bland annat skapades en tobaksodling på ägorna runt Ulriksdals slott.

.

Vid ett flertal ytterligare tillfällen utfärdades monopol på tobakstillverkningen och det är tydligt att det var en god ide att hålla sig på god fot med kungahuset för det var personer med vänskapsband och nära relationer till kungligheterna som tilldelades de åtråvärda monopolen. .

Sedermera utfärdades till exempel ytterligare ett monopol 1662, den här gången av Karl den XI´s förmyndarregering. Ensamrätten på tobakshanteringen tillföll räntmästaren Börje Olofsson Cronberg. En räntmästare var en slags tjänsteman så det hela ser ut som ett upplägg som i själva verket var avsett att gynna den person som utfärdade monopolet i den unge konungens ställe nämligen Magnus Gabriel De la Gardie - mannen som ägde tobaksodlingen vid Ulriksdals slott.

AB Svenska Tobaksmonopolet

Fyra tobaksmonopol utfärdades under 1600-talet men eftersom tobak i olika former var oerhört efterfrågat så var smugglingen omfattande vilket resulterade i ekonomiska svårigheter för de som innehade tobaksmonopolen. Den 12:e April 1687 släpptes tobakshanteringen fri och så kom den att förbli i hela 230 år.

Under dessa 230 år startade lokal tobakshandel och snusfabrikerna etablerades land och rike runt. Det var de framgångsrika tobaks- och snusföretagen som tvångsinlöstes och övergick i statlig ägo 1915 då det statliga monopolet infördes.

Vid återinförandet av tobaksmonopolet 1915 angav man förklaringen att staten behövde pengarna till att reformera pensionssystemen och bygga upp försvaret.

AB Svenska Tobaksmonopolet bildas och VD för bolaget var Oscar Wallenberg.

Han blev ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1915 och inte långt efter det infördes alltså tobaksmonopolet.

Vid samma tid var sonen Carol Wallenberg direktör vid det Svenska Ostasiatiska Kompaniet som ägnade sig åt handel med utlandet via sin fartygsflotta. Man får anta att tobak var en av de handelsvaror som fraktades över haven vid den här tiden.

Ivar Kreuger

Straxt efter tobaksmonopolets införande startade finansmannen Ivar Kreuger Tändsticksbolaget år 1917. Kreugers ide var att skaffa ett tändsticksmonopol över hela världen. Planen var god och trots att det rådde en djup lågkonjunktur efter det första världskrigets härjningar så lyckades Ivar Kreuger sälja in ide´n hos några stora finansiärer med vilkas understöd han kunde skrida till verket.

Svenska Tändsticksaktiebolaget, STAB, låg precis mitt emot Wallenbergarnas bankpalats på den andra sidan av Kungsträdgården och hit vallfärdade affärspartners från hela världen.

Vi svenskar har Ivar Kreuger att tacka för att vi har kunnat stoltsera som en högtstående nation med god ekonomi. Kreuger ligger bakom några av tidernas mest framgångsrika svenska företag: Boliden och SCA bland andra.

För att göra en lång historia kort kan man konstatera att Wallenbergarna och bankväsendet kom att profitera på Ivar Kreugers död.

Kreugers död är omgärdad av mystik. Man vill få det att framstå som att han vid sin död den 12 Mars 1932 var en slagen man, en utfattig och skuldsatt föredetting. Dock kom Wallenbergarna att tjäna enormt på hans död – bland annat genom sammanslagningen av Ivar Kreugers tändsticksföretag och AB Svenska Tobaksmonopolet – det som idag är Swedish Match - och det är detta faktum som får konspirationsteoretikerna att ifrågasätta om inte Kreugers påstådda självmord i Paris i själva verket varit ett beställningsmord, dock går åsikterna isär angående vem eller vilka som skulle ligga bakom ett sådant mord eftersom det fanns flera som hade att vinna på Ivar Kreugers död, men alldeles oavsett så var Wallenbergs, de tidigare ärkerivalerna, stora vinnare när Ivar Kreuger gick ur tiden.

Wallenbergarna

Poängen med berättelsen är att peka på hur Wallenbergarna styrde över Svensk politik redan tidigt - och så är det fortfarande än idag. 

Om vi tittar på de senaste årens migrationspolitik så kan vi skönja en mycket intressant röd tråd. 

När Alliansen kom till makten 2006 förändrades det politiska landskapet. Det skedde med ett enkelt litet konststycke som genomfördes av Fredrik Reinfedts fd hustru Filippa Reinfeldt. Hon är personen som såg till att genomföra vårdpengen. Vårdpengen lät som en bra ide tyckte den svenska medborgaren som lovades så mycket bättre vård och skola med sitt fria val. Så långt allt väl - men detta var inte poängen med vårdpengen.

Vad inte alla känner till är att Filippa Reinfeldt efter sin politiska "insats" fick en viktig roll i Wallenbergarnas vårdkoncern Aleris. (numera avyttrat) Wallenbergarna var några av dem som kom att tjäna stora pengar på flyktingströmmarna genom sammalunda vårdkoncern Aleris. Man kunde till exempel hyra ut en ettrummare till en flykting och på detta erhålla 60,000 kronor i månaden i hyra från Migrationsverket - d.v.s. skattkistan. Kortfattat kan man alltså konstatera att det hela var ett bedrägeri. Vårdpengen var ett svek mot de svenska skattebetalarna och det mest otroliga i detta var att upplägget skapades tillsammans med Fillippa Reinfelt vars make Fredrik Reinfeldt i sin bok "Det sovande folket" spydde ut sin avsky över bidragstagare - genom detta upplägg skapat de dyraste bidragstagarna i Svensk huistoria - nämligen flyktingprofitörerna. Och några av de största flyktingprofitörerna är alltså Wallenbergarna.

Faktum är att detta upplägg är åtalbart som inseiderbrott, trolöshet mot huvudman (skattebetalarna) med flera åtalspunkter.

Att Filippa Reinfeldt skapade ekonomiska fördelar för sin framtida arbetsgivares räkning - är ett brott. Wallenbergarna fanns för övrigt med i registret över skatteflyktingar i Panamaskandalen - d.v.s. de profiterade stort på skattkistan (tack vare Filippa Reinfeldt) men smugglade de skattepengar de genom detta bedrägliga upplägg kommit över - till Panama för att undgå skatt.

Slutsatsen

Kontentan är alltså att bakom kulisserna så tillrättaläggs svensk politik så att Wallenbergarna och andra skatteprofitörer vinner varje gång - och förlorarna är svenska folket - varje gång.

Man använder sig av det politiska spelet som kuliss men i själva verket är det Wallenbergarna som håller i trådarna på de politiska marionetterna och det svenska folket står som förlorare med rumpan bar - och höger och vänster vinge sitter på samma asgam som de suttit på sen början av 1900-talet och troligtvis längre än så.

Vill man som befolkning och medborgare ha något verkligt politiskt inflytande så lägger man sin röst på ett alternativt parti - föreslagsvis ett som vill lämna EU, för även EU är en ren förlust för varje svensk medborgare.

Vid valet 2018 hade övriga partier 6 procent av väljarantalet innan Valmyndighetens väljarstatistik "havererade". Efter det åkte "övriga partier" ner på straxt under 2 procent och därefter kom valstatistiken att avlöpa ytterst odramatiskt och mer händelselöst än vid något TV-sänt val någonsin. Det var en bluff och styrdes helt av hackare av den allra yppersta graden. Vem som styrde över detta låter jag vara osagt - men det var en bluff likt förbannat.

Att man bedriver valet på detta uråldriga sätt fortfarande möjliggör bluffar som för en skicklig hacker är en baggis att vända till sin uppdragsgivares fördel. 

Jag förelår att nästa val ska ske genom att man röstar digitalt med hjälp av sitt mobila bank-ID - PLUS att man även skickar en skriftlig, fysisk valsedel till det parti man valt att rösta på - och därefter ska de faktiska rösterna jämföras med de digitala ID-styrkta rösterna. detta är det enda sätt jag kan komma på som förhindrar hackers att ändra på valresultatet. Det gamla systemet som vi hittills använt oss av är ungefär lika modernt som att skicka rösten i en postsäck med häst och vagn - och lika enkelt att råna.

Om svenskarna fortsättningsvis inte ska bli rånade på sitt politiska inflytande och för att svensk politik ska bedrivas lagligt enligt regeringsformen - så måste vi hålla ihop. Vi ska inte längre tillåta något själviskt maktspel bakom kulisserna. Det enklaste sättet att uppnå detta är genom att sänka lönerna för politiker så att vi får politiker intresserade av politik, och folkets bästa, i riksdagshuset - inte maktlystna narcissister som går bedragares ärenden för att sko sig själva.

Mer fördjupning om politiska bedrägerier i artikeln om hur den självutnämnda "eliten" kom till.

Deborah Englund