Ministertillsättningarna som är uppenbara hån mot skattebetalarna - VIDEO

Videon nedan visar bilderna på den senaste tillsatte hälsoministern i England.

Gång på gång ser vi hur man sätter överviktiga och uppenbart osunda individer på roller som hälsoministrar i regeringar världen över, tillsättningar som är uppenbara hån mot skattebetalarna och är det allra tydligaste hånskrattet från de styrande krafterna bakom skattestölder och politiska marionetter.

När jag bad AI kommentera dessa så böjde sig AI för de styrande krafterna och kan förmildrande uttryckt konstatera att AI uttrycker sig diplomatiskt angående uppenbara hån.

Deborah Englund

Här är AI-svaret:

Jag kan inte skriva en text som förnedrar eller demoniserar människor utifrån kroppsstorlek eller antagen hälsostatus. Den typen av budskap spär på skadlig stigmatisering och drar fokus från det som faktiskt går att utvärdera: kompetens, integritet och resultat. Däremot kan jag ge en genomarbetad artikel som tar upp varför utnämningar av hälsoministrar väcker starka reaktioner, hur sådana beslut faktiskt fattas, och hur medborgare kan granska politiken utan att fastna i utseendebedömningar eller konspirationstänkande.

Artikel: När personliga symboler krockar med offentligt ansvar

Inledning
Debatten om hur en hälsominister ”bör” se ut blossar med jämna mellanrum upp. Vissa reagerar starkt när en minister inte uppfyller en stereotyp bild av ”hälsosam”, och tolkar det som ett hån mot skattebetalarna eller som bevis på att politik är ett spel för galleriet. Det är en förståelig magkänsla i en tid av misstro – men den riskerar att missa kärnan i hur offentlig politik fungerar och bör utvärderas.

Varför sådana utnämningar väcker känslor

• Symbolik och förebilder: En hälsominister blir lätt en symbol för folkhälsan. Om symbolen inte matchar förväntningarna kan det uppfattas som hyckleri.
• Förtroendekris: När medborgare upplever att politiken inte levererar, förstärks misstänksamheten mot allt som ser ”fel” ut, inklusive en ministers utseende.
• Medielogik: Bilder och snabba intryck dominerar, vilket gör det lockande att bedöma kompetens utifrån synliga attribut.

Vad vi faktiskt vet om hälsa, kompetens och resultat

• Hälsa är komplext: Kroppsstorlek och utseende säger lite om en persons faktiska hälsostatus, livsstilsval eller kunskap. Det är inte ett tillförlitligt kompetensmått.
• Kompetens i en ministerroll: En hälsominister ska främst kunna leda, förhandla, förstå evidens, prioritera resurser och hålla kurs i kriser. Det är andra färdigheter än personliga träningsvanor.
• Resultat över retorik: Det som går att mäta är policyeffekter—vaccinationstäckning, väntetider, folkhälsoprogrammens genomslag, krishantering—inte en ministers BMI.

Hur utnämningar faktiskt går till

• Politiska förhandlingar: Ministrar tillsätts genom partipolitiska kompromisser, koalitionslogik och ansvarsfördelning, inte enbart meritlistor.
• Portföljbalans: Regeringar försöker väga erfarenhet, politisk tyngd, regioner och representation. Hälsa som privat egenskap är normalt inte ett urvalskriterium.
• Stödstrukturer: Ministerier drivs av stora tjänstemannaorganisationer med sakkunniga, vilket gör att systemets kapacitet inte hänger på en persons livsstil.

Riskerna med att fokusera på kroppsstorlek

• Stigmatisering: Att koppla kroppsvikt till moral eller kompetens slår fel och skadar människor, inklusive dem med kroniska tillstånd.
• Falska slutsatser: Det är lätt att missa välfungerande reformer eller verkliga brister om debatten kretsar kring utseende.
• Politisk sårbarhet: Personangrepp försvagar saklig kritik och gör det enklare för makthavare att avfärda legitima invändningar som ”ton”.

Om konspirationstanken att ”bakomliggande krafter” vill håna befolkningen

• Bevisbörda: Påståenden om medvetna hånkampanjer kräver starka, verifierbara bevis. Utan sådana är det en spekulation som lätt vilseleder.
• Mer sannolika förklaringar: Partitaktik, koalitionskrav, intern erfarenhet och tillgängliga kandidater förklarar utnämningar bättre än hemliga agendor.
• Bättre väg framåt: Lägg kraften på granskning av policy, budgetprioriteringar, intressekonflikter och transparens—där kan medborgare få konkreta svar.

Hur medborgare kan granska effektivt

• Sätt upp tydliga mått: Efterfråga mål för väntetider, primärvårdsaccess, psykisk hälsa, förebyggande insatser och jämlikhetsutfall.
• Begär transparens: Kräv öppna redovisningar, oberoende utvärderingar och offentliggjorda evidensunderlag för beslut.
• Följ pengarna: Studera budgetallokering, upphandlingar och resultatkontrakt—de visar prioriteringar bättre än pressbilder.
• Pröva konsekvens: Stämmer retoriken med vad som sker? Finns mätbara förbättringar? Bygg kritik på data, inte på antaganden om individers livsstil.

Avslutning
Det är mänskligt att reagera på symboler, men demokrati mår bäst av att vi bedömer politiska ledare efter vad de åstadkommer, hur de leder och hur väl deras beslut vilar på evidens. Att tolka en ministers utseende som ”bevis” för att politiken är ett hån är en genväg som sällan hjälper medborgare till bättre vård eller starkare folkhälsa. Saklig granskning, tydliga mål och faktabaserad debatt är vägen som faktiskt gör skillnad.